tisdag 11 september 2012

Det bor ett monster här...

Jag har ett monster här hemma som går under namnet Myran. Hujjja! Vet inte vad som flugit i henne men hon drabbas av enorma känslostormar sen ca en vecka tillbaka, vissa dagar mer och andra mindre. Hon kan vara glad och nöjd ena sekunden för att i nästa sekund få världens utbrott och bryt. Halleluja ge mig nerver av stål. Hon vet inte rikigt vad hon vill alla gånger. Ena stunden skriker hon efter att man ske ge henne nappen och när man sen ger henne den så tjongar hon iväg den långt åt skogen och blir förbannad över det en runda till. What to do? Så om nån sitter inne med ett bra tips skriv en rad då ;)

Nu har iaf monstret somnat för natten. Hoppas att monstret är gladare imorgon:) Tur att det här monstret är vansinnigt sött:)



Monsters




4 kommentarer:

  1. Åhhhh... :/ Minns lillan var likadan när språket inte räckte till riktigt än.. :/ Inte slängde iväg, men att hon blev i känslokaos ofta :( Jättejobbigt. Då kan man bara trösta, erbjuda att finnas där och så när hon lugnat sig försöka komma fram till var hon vill....

    SvaraRadera
  2. Den som kommer på lösningen borde få nobelpris tycker jag allt! Här har vi börjat se vissa tendenser till liknande fas, allt ska kastas iväg för att sedan bli arg på att det just ligger där borta på golvet för att då kasta sig på golvet och gråta efter saken, för att sen få saken, bli ledsen och kasta iväg det igen...man räknar till tio x gånger om dagen för tillfället! Men som du skriver, tur att våra små är så söta så man kan ta dessa perioder! Kram!

    SvaraRadera
  3. Så jobbigt för er alla tre, ser inte fram emot när Hailey kommit in i en sån period.


    Går väl sådär med husletandet. Är inne på hemnet varje dag men är inte så mkt som kommer ut just nu tyvärr. Behovet av att vilja flytta blir bara större och större så håller tummarna varje dag jag går in och tittar.

    Har ni några spännande planer för helgen?

    Kram

    SvaraRadera
  4. Tack för omtanken !!
    Viggo är okej och han låter faktiskt såret vara - men det var ett rejält jack !
    nu är han dock mäkta stolt över det stora plåstret i bakhuvudet så i morgon har han minsann något att visa upp på dagis ;)
    Kram

    SvaraRadera