Flyga med 10 månaders bebis...

...kan vara precis hur enkelt som helst eller ett mindre helvete enligt min erfarenhet. Nu är vi hemma igen efter två fantastiska veckor i Thailand. Vi har verkligen njutit av varje sekund. Men om vi tar det från början, och startar med flygningen till Thailand.

Den 3 mars åkte vi från Sturup i Malmö till Phuket Thailand. Avgång kl 13.20. Kan konstatera att jag gillar att flyga från Malmö. Skönt att ta egen bil till flyget. Själva flygningen till Thailand var mer eller mindre en svettig historia. Smilla var rätt fundersam över varför hon helt huxflux var tvungen att sitta i vårat knä i 10 timmar i sträck. Inte något som hon direkt älskade. Det gick bra till en början. Hon var nyfiken och kikade på folket som satt runt oss. Flörtade lite försiktigt med dem. Somnade en stund, åt lite och var på bra humör. Sen svängde det. Phua! Hon ville inte sitta still, ville inte sova, ville inte bli runtburen, hon ville inte leka med sina leksaker, ville inte blir road av oss, hon ville helt enkelt ingenting. Så i sin frustration råkade hon slå i skallen i stolshandtaget och det slutade med hysteriskt illskrik som inte ville ta slut. Det var svettigt kan jag lova innan jag lyckades lugna henne. Efter det somnade hon tack och lov ett tag. Sen vaknade hon, eller problemet var att hon inte var riktigt vaken och skrek hysteriskt igen. Tur att det var mot slutet av resan.Jobbigt var också att hon var så himla mammig att hon bara nöjde sig med att vara hos mig. Annars blev det skrik och gap.  Väl framme i Phuket var hon glad igen. På bussen till hotellet somnade hon gott. Men hela den första dagen var hon ganska pipig och mammig vilket är förståeligt.

Flygresan hem igår gick över förväntan! Vi var inställda på en jobbig flygning men så fel vi hade. Hon somnade när planet var i rullning och sov gott i 3½ timme. Var vaken i nåra timmar tills vi mellanlandade i Sharjah i ca 30 min. Somnade åter igen och sov nästan 2 timmar. Lekte, busade och flörtade hej vilt med folket på planet och somnade åter igen och sov ca 1½ timme. Enda var att när hon vaknade var hon ledsen men det gick snabbt över. Sista timmen var lite tuff men inget som inte gick att avleda med lite bulibumpa fasoner. Kände mig som en clown som satt och roade henne med diverse saker. Undras om Krille tyckte jag gick lite överstyr? Tihi:)

Det var många barn på flyget i ungerfär samma ålder som Smilla, lite äldre och lite mindre. Av vad jag kunde se så var det nog rätt lika för oss alla. Barnen skrek mer eller mindre. Tack och lov så fick vi inga onda blickar i alla fall. De flesta var väldigt positiva och nyfikna, ovanligt för svenskar. Själv har man blivit immun mot barnskrik. Den enda negativa erfarenheten från medpassagerare var en äldre dam sa frågade om det var lönt att resa med en sån liten som Smilla för hon skulle ju ändå inte komma ihåg det. Hade lust att svara beskt nåt elakt tillbaka men sa bara att hon har njutit av tid tillsammans med sin mamma och pappa och att det har varit positivt för hennes utveckling. Hon kändes mest bitter.

Jag kan verkligen rekommedera att resa med barn trots lite tufffa flygningar. Jag tänkte jag skulle skriva lite inlägg om vår resa nu i efterhand eftersom jag var så kass på att blogga därifrån. Men som sagt, uppkopplingen var så seg att det kröp i kroppen på mig när jag satt där. Sen ville jag spendera tid tillsammans med min familj och inte sitta vid datorn.

Mina tips är: ha med leksaker (helst nya sådana), nåt gott att tugga på, dryck, nappar ( för de tycks försvinna spårlöst på planet), gosedjuret, nån bok att kika i och en stor porion lugn hos sig själv.

Fortsättning på resan följer i helgen...




På Sturup avresedagen



Lekhörnan på Sturup

På bussen på väg till hotellet. Trötta!

Läskande välkomstdrink på hotellet väntade oss!

På hotellet

På hotellet

Dags för första doppet i poolen i full mundering, badplagg från
 Polarn o Pyret. Utmärkta!

Jeeeeej! Baddax!

Första doppet i poolen! Hujja så bleka.

Första kvällen på restaurang.

Bad med pappa första dagen.