Gnällisar

Ibland blir jag bara så trött på folk som ständigt gnäller och är negativa. Urk. Just nu på jobbet är det rätt gnälligt om det ena och det andra. Jag orkar inte med sånt. Det tar så himla mycket energi, oftast tycker jag att gnällspikarna stjäl energi och lust från sin omgivning. Så trist att sitta där och lyssna på folk som tycker synd om sig själv, eller de som alltid tycker att de är orättvist drabbade, varför - händer- det -alltid- mig-tänket., eller om-bara- det sker- så-blir- det -bra (och sen när det inträffar så är det lika klagigt ändå). Grrrh. Varför inte försöka se livet lite mer positivt fyllt med möjligheter istället för hinder? Det måste bara vara så tråkigt att alltid se allting så negativt. Hur roligt är det att leva med en sån människa som ständigt klagar över nåt? Jag hade inte fixat det.

Nu är jag ingen supermänniska som alltid är positiv och ser möjligheter i allt, det påstår jag absolut inte. Men jag försöker åtminstone att göra det. Jag tänker att jag är kanske en roligare mamma, fru, lärare,kollega, vän om jag ser ljust på saker och ting och inte gnäller. Givetvis klagar man om saker och ting som tidsbrist och sömnbrist, men överlag så vill man ju försöka vara en glad prick ;)

Jag vet egentligen inte vad jag vill med det här inlägget, men troligtvis bara skriva av mig lite tankar som har snurrat i skallen den senaste tiden.

Happiness is not a station you arrive at, 
but a manner of travelling. 
                                             Margrart Lee Runbeck