Adoption!

Jag lämnade ju er med en liten cliffhanger igår där jag lovade att återkomma senast idag med vad det nu är jag vill berätta för er. Jag har funderat mycket på om jag ska berätta det eller inte. Men så kom jag fram till att det kan vara skönt att vädra lite tankar under själva processen och väntetiden, så då beslutade jag mig för att skriva om det. Jag kommer dock inte att avslöja alla detaljer, vissa saker vill jag hålla privat. Sen är jag ju ganska anonym i mitt bloggande, endast två av mina vänner känner till den, och det är så jag vill ha det.

Varning nu kan inlägget bli lite rörigt. Jag hoppas ni har överseende med det. Det är lite rörigt i mitt huvud med.

Nu till avslöjandet, för er som inte redan har räknat ut det utifrån rubriken, jag och min man har bestämt oss för att adoptera ett barn, ett syskon till Myran. För oss har adoption alltid känts naturligt och okej. Redan tidigt i vårt förhållande diskuterade vi adoption, och vi var båda två positivt inställda till det. Vi har ganska många vänner som är adopterade från olika delar i världen, och många av dem har gärna delat med sig av sina erfarenheter som adopivbarn. Jag är så tacksam för detta.

Ni som har följt min blogg ett tag vet att vi har en biologisk dotter som är två år. Hon kom till efter ett bra tags försökande och med hjälp av pergotime. Jag lyckades bli gravid efter kur nr 2 med pergo. Jag hade en okomplicerad graviditet och en snabb och "enkel" förlossning. Hon är vår lilla stjärna som vi älskar otroligt mycket. Ganska tidigt insåg vi att vi ville ha syskon till Myran och ett till barn, men det visade sig att varken enkel- eller dubbelkurer av pergo hjälpte denna gång. Till slut fick jag/vi nog av den emotionella berg-och dalbanan så vi tog ett beslut att inte försöka mer. Istället diskuterade vi våra alternativ och insåg snabbt att ivf inte var något för oss. Och därmed säger jag inte att jag är emot ivf. Tvärtom har jag nära vänner som har lyckats med hjälp av ivf, och jag beundrar alla som orkar gå igenom den berg-och dalbanan. Men alla är vi olika, och vi ville inte välja ivf-vägen. Knasigt kanske en del av er tänker. Vi inser att det inte kommer bli lätt alla gånger längs med adoptionsprocessen, men på ett sätt är jag tacksam att jag har Myran som håller mig sysselsatt så tiden går. För det är just väntan på att tiden ska gå så man får sitt barnbesked som spökar till det i huvudet på en. Redan nu är det en del tankar som snurrar runt i mitt lilla huvud.

Vi har inte kommit särskilt långt i vår adoption. Vi är anmälda och står i kö hos FFIA, där vi har fått ett helt otroligt bra bemötande. Vilka människor! Mötet med soc är också avklarat sen ca 5 veckor tillbaka. Ett möte som kändes positivt och bra. I sommar händer det inte mycket pga att Sverige tar semester och allt lullar på i halvfart. Det känns väl både frustrerande och bra. Frustrerande för att jag vill vara igång med allt. Bra för att i sommar kan vi koppla av och njuta av sommaren med våra fina vänner. I augusti förväntar vi oss att allt kickar igång ordentligt, med föräldrautbildning, papperssamlande, nätverksmöten osv. Jag är så glad och tacksam att de vänner vi har frågat har alla tackat ja till att ställa upp som referenter. Det betyder otroligt mycket för oss. Framåt jul nån gång då trodde soctanten att vi skulle veta vilket land vi kommer att stå i kö hos. Vissa dagar känns december väldigt långt borta. Vilka länder vi är intresserade av kommer jag inte avslöja här, dock kommer jag att berätta sen vilket land det blir vi köar hos när allt är klart. Sen får vi se hur länge vi måste köa för att få vårt barn hem till oss...

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men jag tror jag avslutar där för den här gången. Det kommer att bli många inlägg om detta i perioder.

Så nu vet ni vad som händer hemma hos oss. Om ni själva har erfarenhet direkt eller indirekt får ni gärna skriva en rad. Jag kommer att fixa en mejladress i veckan som är knuten till bloggen och lägga den här, om nån inte vill kommentera öppet utan föredrar att mejla.

Family isn't about whose blood you have. It's about who you care about.
                                                                                           Trey Parker &  Matt Stone


Hoppas ni har haft en bra onsdag!