Försvinn ditt otäcka lilla odjur!!

Det blev en löparrunda igår runt sjön här. Jag kände att jag var tvungen att rasta av mig efter en intensiv jobbvecka. Bland det första vi stöter på är en tjock, svart, lång orm som låg och slingrade sig mitt på slingan!! Iiiiih! Jag gav upp ett töntigt skrik, tog ett skutt som hade fått Stefan Holm att bli grön av avund, och sprang snabbt, och då med betoning på snabbt, vidare. Pulsen sköt i höjden i rekordfart och det var nästan svårt att lugna ner lilla hjärtat. Hua hua hua, dessa otäcka odjur!! Jag lider av ormfobi har svårt för dessa djur, samtidigt har jag lite vant mig vid dem för man ser dem titt som tätt när man bor så som vi gör. Det finns ett ställe längs med spåret som jag springer där det ofta ligger en huggis. Jag har en annan runda som jag älskar att springa för dess jobbiga uppförsbacke men jag undviker den lite pga av snakevarning. Synd.

För ett tag sen tog ju vår hund upp en snok i munnen när vi var ute och gick. Fick panik då åter igen. Minsta lilla kopparorm får mig att ge upp små töntiga "iiih"skrik.

Gillar ni ormar?

Harr fortfarande inte köpt nya löpardojjor. Är så rädd för att inte hitta lika sköna som dessa.

Bästa spirngkompisen. Han är ett enda litet muskelpaket vår hund.