Sömn

Den dagen man får barn så är sömn något som diskuteras mycket bland ens vänner som också har barn. Jag kan väl påstå att vi har haft"tur" med Smilla som har sovit bra från början. När hon var färsk kunde hon sova 16-18 timmar av dygnet. Igår somnade hon kvart i 7 på kvällen och sov till halv 7 imorse. En gång inatt var jag och ploppade i hennes napp. Det enda jag/vi har klagat på är att hon har haft dille på att vakna onödigt tidigt periodvis. Och givetvis får man räkna med att i perioder så sover de lite sämre. Hon har haft perioder då hon har sovit oroligt, drömt mycket osv.

Häromdagen satt jag och såg på tv och där tog de upp små barns sömn. Experterna sa att med barn under ett år inte kan ha sömnrubbningar. Vet inte riktigt om min vän Malin är beredd att hålla med om det. Hennes lilla Hedda har något som kallas störd sömnrytm och hon har haft det sen hon föddes i stort sett. Hedda kan inte sova hela nätter, är oftast vaken nåra timmar varje natt, sover endast korta pass på dagen, ca 30-40. Lilla Heddisen är övertrött men kan inte komma till ro. Hennes djupsömn varar inte så länge. Malin har nog testat det mesta som går att testa. Nu har hon äntligen fått hjälp av läkaren så att lilla H kan sova. Så nu hoppas jag att Malin kan få sova bra och att liten får sin ordentliga sömn.

Så det här med sömn är alltid något som kommer upp när jag träffar mina vänner med barn. Den livsviktiga sömnen. Sover man inte bra så blir allting annat också lidande. Jag blir extremt grinig om jag inte får sova ordenligt. Jag borde även bli bättre på att vila när S vilar men då springer jag runt och gör allt det andra som att ta hand om tvätt osv. Jag är ju trots allt hemma för att vara med henne och inte leka städtant.

Och apropå leka så får jag väl ta och hasa mig ner på golvet för att agera klätterträd åt henne. Hennes favvosyssla är att klättra på mig. Phua.