Förvandlingen

Vet inte vad det är som pågår just nu men de små har väl sina faser. Just nu har Smilla förvandlats till ett plåster. Hon sitter mer eller mindre fast på mig, som en liten blodigel suger hon sig fast i benen. Inte så roligt att kånka runt på henne nu när hon väger mer, och kan gå själv. Men emellanåt tycks hon drabbas av akut fall av spagettiben så hon måste slänga sig ner på golvet och tycka synd om sig själv. Tur att jag tycker det är rätt sött, och tur att det är snabbt övergående. Jag kan ju inte kånka runt på henne hela tiden. Lite motstånd måste hon ju ha.

En annan sak är att hon som alltid är så glad och lättsam i vanliga fall, nu i stället "bryter" ihop när det inte går som hon vill. Jag undrar om det här kanske beror på att vi umgicks med mina föräldrar i så många dagar och då fick hon uppmärksamhet för minsta lilla sak. Och så ska det väl vara när man är hos sina morföräldrar. Där ska man bli bortskämd och gullad med, tycker jag. Men nu är det bara hon och jag och jag kan ju inte uppmärksamma alla saker hon gör.

Vi får väl se hur fortsätter att utvecklas. Just i detta ögonblicket leker hon med sina saker här bredvid

Ha det bäst idag!

Mys i soffan med dockan och doggisen